Jag bodde som barn i 10 år i Bronx på 70- och 80-talet. Pappa var en @FDNY brandman, mamma var sjuksköterska på besök i de värsta projekten i södra Bronx. Det jag minns mest var att vi var fattiga och att de var utmattade. Djupt passionerad för arbetet och kärleksfull och glädjefylld... men helt utmattad av livet. Vad ville de ha mer än något annat? Mer hjälp på gatorna. Pappa var sjukvårdare i Vietnam och sa hela tiden: "Om jag hade en tiondel av de resurser vi har i Nam skulle den här staden inte brinna och barnen skulle inte dö." Han dog för länge sedan av Agent Orange, men... Jag vet att han skulle ha ett leende på läpparna just nu. DC fick den hjälp de behövde. Punkt.