Jag trodde inte att jag skulle bli en av de där "döden är det som ger mening åt livet"-människor, men det blir allt tydligare att mänsklig konst hämtar en del av sin mening från det sätt på vilket konstnären offrade en del av sitt ändliga liv för att skapa det. De kunde ha gjort vad som helst, men inte allt, och de valde att ägna månader eller år åt just denna sak. Det är en del av budskapet som kommuniceras, det där offret av potentialitet, valet att duscha hängivenhet över en sak och inte en annan. Jag tror att en del av det som djupt kränker människor med AI-konst är hur den uppenbarligen används av människor som i praktiken vill låtsas att de har gjort denna uppoffring utan att faktiskt ha gjort det