Oavsett om du är för en överenskommelse eller emot en överenskommelse är verkligheten att det inte finns något avtal värt att ha som regimen går med på. Den islamiska republikens natur – och Khameneis personliga övertygelser – är att man inte ger efter och inte förhandlar. Khamenei motsatte sig JCPOA men gav motvilligt klartecken, och i hans ögon visade det sig att han hade rätt efter att Trump drog sig tillbaka. Om Khamenei verkligen var intresserad av en överenskommelse kunde han ha säkrat en — en mycket bra sådan — för länge sedan. Islamiska republiken grundades på idén att Iran hade förödmjukats genom kompromisser – genom förhandlingar och genom förtroende för väst. I Khameneis ögon beror överlevnad inte på ekonomisk hjälp utan på motstånd. Och det spelar ingen roll om det motståndet sker på bekostnad av Irans folks fred, hälsa och välstånd. Varje avtal som regimen undertecknar är taktiskt – utformat för att fördröja och hindra. Och om regimens överlevnad hängde på att göra en överenskommelse – en överenskommelse som skulle ses som bra för USA – skulle Khamenei hellre dö som martyr än ge efter.