En sak man märker hos kommunistiska typer är att de upplever en slags mental ångest när det gäller saker som de flesta av oss är nöjda med, som att betala för saker som de verkligen tycker är användbara och bra. Som att när jag betalar min hyra eller mitt bolån så mår jag bra av det. Men de upplever en djup psykologisk plåga. De fejkar det inte. Man måste nästan tycka synd om dem för att de är så besvärade av sådana vanliga aspekter av livet.